Förra helgen var det fest!

Som sig bör när barnen fyller år, ska det styras upp med kalas, och när det är Lovis första födelsedag måste det ju givetvis vara lite extra festligt. Jag har såhär i efterhand kommit fram till, att det mycket är för min egen skull jag styr och fixar så mycket, (jag vill ju att alla ska tycka att jag är en otroligt engagerad och Duktig mamma..) eftersom det är mycket tveksamt att Lovis överhuvud taget kommer ihåg, ens dagen efter, hur hennes födelsedag var...Att jag sen dubbelbokat det med tjejträffen hos min vän, såg jag inte som ett problem, jag hinner ju precis bli klar med första kalaset innan jag ska på nästa, och då kan jag ju bara koppla av. Sagt och Gjort, smörgåstårta bakades, tårta förbereddes och mina stackars barn fick skäll om dom så mycket som la en brödsmula på golvet. I vanlig ordning for jag mellan golv och tak och svarade i halvkväda visor på sonens tjat om, mellis, dricka, rita, gå ut och allt vad han nu försökte fånga min uppmärksamhet med, Jag forcerade snabbt vidare i mitt försök att vara perfekt. Jag bestämde mig för att Oliver skulle få vara med och baka tårtan, vilket jag även genomförde. Med viss möda, blundade jag faktiskt för mjölet som snöade ner på mitt nystädade golv, och lät honom kladda med sin egen bit av marsipanen när jag snidade ihop rosorna till tårtan. Så kom dagen D, givetvis var jag uppe i ottan för att kontrollera att allt var i iordningställt, så att alla skulle bli nöjda. Jag satte Jimmy på dammsugningen , men när han i mitt tycke slarvade, tog jag genast över rodret igen, gör om gör rätt. På ca 2½ timme var kalaset över, och jag stod återigen med disken i köket, det var bara att börja om igen. När jag ställde in det sista glaset i diskmaskinen, och gick ner med den sista soppåsen ,konstaterade jag bittert att en veckas förberedelser resulterade i ett kalas, som utåt sett var perfekt, men jag själv knappt ens smakat på tårtan, vad fick Lovis i födelsedagspresent, och av vem? Jag hade missat det som var viktigt i min strävan att ha stenkoll. Nu hade jag tjejkvällen kvar, till min besvikelse insåg jag efter första glaset vin, att min efterlängtade tjejkväll antagligen skulle sluta ganska tidigt, jag somnade nästan med nosen i den himmelskt goda maten, och tungan tycktes växa efter bara ett halvt glas vin....Trevligt hade vi trots allt och jag längtar redan till nästa gång, och SNÄLLA påminn mig då om att jag inte måste klara av och hinna allt, för att visa mig duktig. Det viktiga är ju faktiskt att vi mår bra allihopa, trivs och har roligt, inte att tårtan är hembakt från grunden, eller att servetterna matchar duken precis i färgen.....Bättre lite skit i hörnen, än ett rent helvete!!