Börjar på nytt!

...nu försöker jag på ny kula...på nytt ställe...MED lösenordsskydd...har försökt att fixa det här men jag får nte till det tyvärr...då denna layout är snyggare och lättare att ändra. Men vi provar på http://lindafriden.blogg.se/ så får vi se! säg till om ni vill ha lösenord, helst på facebook om vi är vänner där!! Väl mött igen kära ni!!

Som vaanligt...

.....glömmer jag bort bloggen...jag tycker ju att det är kul ....men tiden räcker tyvärr inte riktigt till, men jag fortsätter att skriva lite sporadiska inlägg då och då ;) Nu hat vattkopporna härjat i Blackstad, än så länge bara på Oliver, men jag hoppas att Lovis får det med...snart. Vi ska ju till Rhodos om tre veckor, och då måste det bara ha gått över, om hon nu har blivit smittad. Oliver var full med prickar, men han kliade sig inte så mycket som man hade trott med tanke på hur han såg ut stackarn!

I helgen har det varit kalas här hemma med, Korven har blivit aktningsvärda 29 år, ingen åldersnoja än, men tanken på att jag blir 30 nästa gång känns lite obehagligt ;) Mycket fint fick jag, presentkort på kläder (ALLTID välkommet) 500 kronor i Euro till resan, och en fin jacka. På kvällen hade vi lite vänner över på korvgrillning och ett och annat glas vin! Lovis visade sin bästa sida och satt i knät på alla och charmade till sig både godis och chips...Oliver tog med sig prickarna och åkte på en välbehövlig semester hos mormor och morfar ;-)

                                                           Stackars lilla prickikorven!

Party in my head....

...å käre nån, det känns att man inte är 18 längre...I lördags hade vi AC och hennes härliga familj över på middag. Vi pratade skrattade och skällde på barn om vartannat, och en hel del vin slank, så att säga, ner. Det var tur att papporna klev in och tog sitt ansvar så vi kunde släppa lite på spärrarna...och det gjorde vi med full kraft skulle jag vilja säga... Det är konstigt att man kan känna sig som 14 på kvällen...och närmre 100 dagen efter. Vaknade igår morse och tyckte att livet var finemang  (antagligen var jag fortfarande smått berusad )...för att sedan övergå till småtrött och vid två nådde jag kulmen och kände mig närmre döden än någonsin. Givetvis höll jag skenet uppe inför barnen och framförallt Jimmy, jag ville ju inte alls avslöja hur dåligt jag egentligen mådde, så när han ville åka till  Maxi, sa jag, att dit ville jag absolut följa med. Oj oj, det var nog den värsta bilresa jag varit med om på länge....trots att jag inte fått i mig annat än kaffe på morgonen, åkte hela maginehållet bergochdalbana i vad som kändes som hela kroppen. TUR att det finns toaletter på nämnda köpcenter, för dit blev det bråttom när vi parkerat bilen....Fy, ALDRIG mer! Om jag mådde som jag gjorde igår ...undrar jag hur AC mådde, hon är ju avsevärt mycket äldre än mig menar jag...

Förra helgen var det fest!

Som sig bör när barnen fyller år, ska det styras upp med kalas, och när det är Lovis första födelsedag måste det ju givetvis vara lite extra festligt. Jag har såhär i efterhand kommit fram till, att det mycket är för min egen skull jag styr och fixar så mycket, (jag vill ju att alla ska tycka att jag är en otroligt engagerad och Duktig mamma..) eftersom det är mycket tveksamt att Lovis överhuvud taget kommer ihåg, ens dagen efter, hur hennes födelsedag var...Att jag sen dubbelbokat det med tjejträffen hos min vän, såg jag inte som ett problem, jag hinner ju precis bli klar med första kalaset innan jag ska på nästa, och då kan jag ju bara koppla av. Sagt och Gjort, smörgåstårta bakades, tårta förbereddes och mina stackars barn fick skäll om dom så mycket som la en brödsmula på golvet. I vanlig ordning for jag mellan golv och tak och svarade i halvkväda visor på sonens tjat om, mellis, dricka, rita, gå ut och allt vad han nu försökte fånga min uppmärksamhet med, Jag forcerade snabbt vidare i mitt försök att vara perfekt. Jag bestämde mig för att Oliver skulle få vara med och baka tårtan, vilket jag även genomförde. Med viss möda, blundade jag faktiskt för mjölet som snöade ner på mitt nystädade golv, och lät honom kladda med sin egen bit av marsipanen när jag snidade ihop rosorna till tårtan. Så kom dagen D, givetvis var jag uppe i ottan för att kontrollera att allt var i iordningställt, så att alla skulle bli nöjda. Jag satte Jimmy på dammsugningen , men när han i mitt tycke slarvade, tog jag genast över rodret igen, gör om gör rätt. På ca 2½ timme var kalaset över, och jag stod återigen med disken i köket, det var bara att börja om igen. När jag ställde in det sista glaset i diskmaskinen, och gick ner med den sista soppåsen ,konstaterade jag bittert att en veckas förberedelser resulterade i ett kalas, som utåt sett var perfekt, men jag själv knappt ens smakat på tårtan, vad fick Lovis i födelsedagspresent, och av vem? Jag hade missat det som var viktigt i min strävan att ha stenkoll. Nu hade jag tjejkvällen kvar, till min besvikelse insåg jag efter första glaset vin, att min efterlängtade tjejkväll antagligen skulle sluta ganska tidigt, jag somnade nästan med nosen i den himmelskt goda maten, och tungan tycktes växa efter bara ett halvt glas vin....Trevligt hade vi trots allt och jag längtar redan till nästa gång, och SNÄLLA påminn mig då om att jag inte måste klara av och hinna allt, för att visa mig duktig. Det viktiga är ju faktiskt att vi mår bra allihopa, trivs och har roligt, inte att tårtan är hembakt från grunden, eller att servetterna matchar duken precis i färgen.....Bättre lite skit i hörnen, än ett rent helvete!!

Godmorgon Onsdag!

Än så länge flyter sportlovet på utan några större hysteriska sammanbrott från min sida...visst har jag höjt rösten både en och två gånger mot en ilsket vrålande ettåring (var har hon fått det humöret ifrån frågar vi oss??) Måste vara pappan...), och visst har jag uttalat orden "Jag blir vansinnig" och den något mer traditionella " Nu gör du som jag säger, annars åker vi hem!!, men på det hela taget...har det gått över förväntan. Igår var vi hos våra kära vänner A-C med hennes ungar, Anton och Alma. Anton och Oliver är nästan lika gamla och går på samma dagis . Dom verkar vara lite som ett kärlekspar, dom längtar och tjatar efter varandra när dom inte ses...men slår halvt ihjäl varandra på, treåringars vis när dom väl kommer samman. A-C och jag ,som för övrigt kommit fram till hur lika vi är, skrattar gott åt våra meningar som aldrig blir färdiguttalade, och kaffet som aldrig druckits upp innan det blivit kallt. Och efter förmiddagen igår kom vi fram till att karlarna ska få ta barnen någon dag, så vi kan åka på SPA tillsammans, det behöver vi, är vi värda och ska bannemig bli av!
Idag ska vi återigen till goda vänner, Elin A, och hennes Nova. Vi har känt varandra i många år Elin och jag, men aldrig umgåtts utanför skolan. Men så blev vi gravida nästan exakt samtidigt...och ja..på den vägen är det. Dock dröjde det tills våra tjejer blev nästan ett år innan vi kom till skott att set, men sen dess har vi setts en gång i veckan!

Efter denna dag har vi två dagar kvar på Lovet, men i morgon har jag skolan hela dagen, och på fredag har Jimmy tagit ledigt med oss! Härligt! Måste hitta på något kul då, Om Jimmy får bestämma gissar jag att det blir Linköping och Burger King, han har någon sjuk kärlek till denna matkedja och jag vet att man inte får bli avundsjuk på en hamburgare, men det är fan nära ibland. Så har ni några förslag på roliga aktiviteter emottages tacksamt, gärna något som INTE har med hamburgare att göra då förstås....

Nystart!!

Sådär ja, sisådär ett halvår efter sista uppdateringen gör jag nu ett nytt försök. Som för alla andra härliga småbarnsmorsor där ute har livet rullat på i en rasande fart. Tanken på att blogga har hela tiden gjort sig påmind, men ett utspillt saftglas, en bajsblöja som läckt eller en illvrålande unge har satt stopp för varje försök. Men nu gör jag ett nytt ryck,med ny layout och nu med lösenordsskydd. Jag är själv sådan som snokar omkring på andras sidor och blir vansinnigt irriterad när någon har skyddat sin blogg med lösenord, men å andra sidan, vågar jag inte fråga efter lösenordet ...har jag ju inte där att göra egentligen....Och snoka kan jag ju göra på Facebook istället, Underbara ansiktsboken! För tillfället har vi klarat av både snuva och maginfluensa och diverse andra åkommor som dagis bjuder på. Detta i sin tur leder till att båda barnen är hemma och sprider leksaker i hela huset, som jag inte hinner städa bort, lite glassdroppar här, en halv smörgås där, ett tappat tålamod i hörnet där...ja ni förstår. Och nu är det sportlov. Jag vill så gärna vara den där härliga mamman som packar ryggsäcken och med lugn stämma och ett leende klär på bångstyriga barn som givetvis precis blir kissnödiga, törstiga eller hungriga i samma sekund som vi kliver utanför dörren...men jag är inte där än...på långa vägar skulle man kunna säga. Men jag jobbar på det ständigt...och vem vet plötsligt händer det kanske! Vi får se hur denna lediga vecka utvecklar sig..... Hjärtligt välkomna till min "nya" Blogg!!!

Underbart med semester!

....man vill aldrig att det ska ta slut. Helt plötsligt försvinner vardagens bekymmer, man kommer överens och hjälps åt med det mesta. Man har både tid och tålamod med barnen och varandra, man kommer ihåg varför man valt att leva med den man gör och man hämtar igen massor av det man stressat bort under våren och vintern. Trots att vädret varit ostadigt (Jimmy fick delvis rätt...men vi klarade oss dock bättre där vi var än dom som var kvar hemma i regnkaoset) har vi hittat på en massa roligt, vi har spelat, lyssnat på musik, badat och efter tredje uppsättningen av förtältet blev vi inte ens osams om var pinnarna skulle stå. Askersund, Karlsborg och Lidköping har vi klarat av. Två veckor kändes alldeles för lite.....men vi tar en sväng till, på onsdag drar vi till Arkösund och avslutar husvagns säsongen för i år!!!

kvällsdopp på karlsborgs camping

våran skatt!

perfekt att titta på film i Olivers egen bio salong!!

snyggaste slottet på stranden

schysst rastplats!!

smaka syrran!

kvällsmys

älskade ungar!

Bollis med bollen!

man kunde haft det sämre....