För en vecka sedan...

...kom vårat andra lilla underverk till oss!  Allt började egentligen efter ett kalas på Busfabriken på söndagskvällen. Vid fyratiden på eftermiddagen började jag känna småvärkar, och eftersom jag inte känt några sådana alls innan, tänkte jag att det är nog förvärkar. Hemma bäddade jag ner mig och tittade på alla matlagningsprogram jag kunde hitta samtidigt som jag hade Oliver hos mig som lagade diverse rätter i sin leksaksspis för att mamma skulle må bättre! Vid 23 tiden kände jag att jag ville ringa till förlossningen och höra med dem vad dom tyckte, men eftersom inte vattnet gått och jag inte hade så ont, fick jag en tid kl 9.30 dagen efter istället. Natten gick sådär och jag lyckades sova några timmar då och då, värkarna hade nu blivit mer och mer regelbundna, men gjorde inte jätte ont än. Uppe på förlossningen tar dom en Ctg kurva, och vad händer då...värkarna stannar av HELT! En läkare undersöker mig och säger att det inte har hänt någonting, tappen är inte ens mogen och att jag nog inte kommer att föda på en vecka....Så ledsen jag blev! Jag hade ju trots allt ont, och det kom ju regelbundet, men han skickade hem mig med orden att "Det där är bara förvärkar ,jag var välkommen när det satte igång på riktigt...tack för den! Underdagen tilltog värkarna och kom så regelbundet att jag kunde sätt klockan efter den var 5:e minut, vid 20 på kvällen hade jag så ont så jag knappt kunde prata när värkarna kom, men läkaren sa ju att det inte var på gång så jag tänkte att det är väl bara att stå ut..jag badade varmt, tog tabletter och låg på spikmattan men ingenting lindrade...vid 22.00 låg jag på golvet vid soffan och kräktes vid varannan värk.....där låg jag till kl 02.00 då jimmy sa att vi nog får ringa i alla fall....det satt långt inne vill jag lova, dom kommer ju bara att skicka hem mig igen trodde jag. Men efter samtalet så bestämde vi oss att åka in så jag ev kunde få något att sova på i alla fall. Vi släppte av en ledsen och nyvaken Oliver hos mormor och morfar och Var på förlossningen vid 03.45. En ny ctg kurva togs, jag fortsatte att kräkas och vi talade om att vi fått budet att det var en vecka kvar tills det var dags....barnmorskan skakade på huvudet och sa att det nog snarare var dags att tänka på smärtlindring....vad snopna vi blev! Vi som trodde vi skulle få åka hem igen blev inskrivna kl 04.20, då var jag öppen 7 cm.....
Väl inne sa hon åt Jimmy att skulle vi hämta kameran var det nog dags nu....vi fattade ingenting! Det var ju en vecka kvar?! kl 05.00 fick jag lustgas, och frågade snart efter mer bedövning, det hinner vi inte sa hon däremot kan jag ta hål på hinnorna sa hon (vattnet hade inte gått än) Gör vad du vill sa jag! Kl 06,10 tar hon hål på hinnorna, sedan fylls rummet med barnmorskor och barnläkare, kl 06.20 efter 5 krystvärkar är hon ute! Lite tagen så hon hade navelsträngen runt halsen, och hade svalt meckigt fostervatten, men kom igång med det underbaraste lilla skrik jag någonsin hört innan hon landade på mitt bröst!! Så trots den dumma läkarens spydiga kommentarer kom hon på BF datumet, och jag lovade mig själv att alltid lyssna på min egen kropp och känsla, för tänk om jag hade stannat hemma och hon kommit där eller i bilen istället!!

                                                          Trött trött, men gott gott!!

                                                     Några Minuter gammal liten Lovis!

                                                        <3 Första mötet med lillasyster!! <3

                                                               Liten flicka i stor overall

                                                    Det gäller att fånga dom vakna stunderna!

                                      ÅÅ att man kan älska en människa så mycket på direkten!!

                                             Min familj, mitt allt! Älskar er så otroligt mycket!!